Sj och deras regler vilket jag blir helt knäpp på!
En resa sen i måndags från Norrköping till Hässelholm som skulle avgå ifrån Norrköping klockan 07:35 avgick inte förens 2 ½ timma senare pga av stora elfel! Jag ansökte då om reseersättning för jag vet att jag har rätt till det om jag då missar mitt nästa tåg jag skulle åka efter det plus att jag missade en tid hos Arbetförmedlingen och en personlig händelse!

Varpå svar jag fick idag på mejl av SJ bestod av

Hej

 

Tack för att du har kontaktat oss.

När du reser med oss har du rätt till ersättning för försening enligt vår restidsgaranti. Dock gäller det om omständigheterna är sådana att SJ rimligen haft möjlighet att förhindra störningen.

Under förmiddagen den 24 augusti 2009 uppstod ett elfel vid Södertälje Syd vilket innebar stora störningar i all tågtrafik förbi Södertälje Syd. Banverket arbetade intensivt med de tekniska problemen och efter cirka 2 ½ timmar gav Banverket tillåtelse att återuppta trafiken i normal omfattning.

Då SJ inte kunde påverka eller förhindra denna händelse kommer ingen ersättning enligt vår Restidsgaranti utgå för denna resa.

 

Vi är mycket ledsna över det som inträffat och hoppas att vi får se dig ombord på SJs tåg i framtiden.

 

Med vänlig hälsning

SJ AB Kundtjänst

!

Är det verkligen rätt att behandla sina resenärer så? Har jag inte rätt att få min reseersättning ? Jag va inte den enda som drabbades av detta utan det va minst 20 andra resenärer som missade både flyg, köpenhamnsresor m:m och dom får då samma svar som mig! Jag har självklart överklagat detta för jag SKA ha min reseersättning , så billigt ska dom inte komma undan.. har jag beställt en dyr biljett vill jag gärna komma fram i tid också! Jag tycker inte SJ behandlar sina resenärer väl när det kommer till problemen.. Skärpning SJ antingen kan ni sänka priserna eller ge mer åt era resenärer! Det är inte vårt fel om vi ska bli drabbade av förseningar utan det är ert ansvar att godgöra detta!

Precis som en tågkonduktör som skulle jobba på det försenade x2000 som jag stog brevid och hörde säga då en person frågade - Vad gör ni när ni inte kan jobba pga av tågstopp och förseningar?" Varpå konduktören säger " - Det drabbar inte mig så mycket. Jag fick undertiden vara på hotell och äta under förseningen och ändå betald lön, plus att jag nu får extra pga av förseningarna" ÄR det verkligen rätt ? Jag kan allvarligt säga att resenären som frågade honom om detta blev verkligen sur!


Som sagt jag har nu överklagat detta beslut och jag kommer inte ge mig!
Om det är fler som vart med om detta samma dag och samma sträcka skulle det vara intressant och veta vad SJ sagt till er?

Nu avrundar jag bloggen!


PS: Jag Älskar Dennis mer än allt annat<3<3

Sitter här i ensamhetens natt ^^..Eller ja sitter såklart och pratar med min älskade pojke Dennis =) Sitter bara och pratar om hur sugen på godis vi är ^^ HAHA...




Kan inte mer än säga att jag är sjukt rastlös =O.. Flugorna är på mig exakt hela tiden med =/  Huaröd är stendött som vanligt, Är så tyst att man skulle kunna höra om grannen tappade en nål på en tygmatta ^^

Så ja allt visar sig vad denna natten har att ge ^^ blir till att sitta här och snacka med älsklingen =)

Så ja alla läsare jag återkommer senare idag =)




Folk är ju alltid nyfikna på vad som hänt en genom livet därför tänkte jag nu berätta om vad vi gått igenom sedan 1994!
Här är ett utdrag från vårt Fall!

Fallbeskrivning

Detta är en beskrivning på hur Sverige handskas med barn då läkarna inte kan ställa en klar och entydig sjukdomsdiagnos. I ett sådant trängt läge ställs diagnosen Münchausen by proxy (MSbP) och plötsligt är det föräldern som gjort barnet sjukt. M.a.o. blir föräldern förklarad som förövare och förlorar vårdnaden om sina barn i förvaltningsdomstol.

1994 insjuknade ett barn, nio månader gammal, i magsjukdom med diarréer. Läkarna kunde inte fastställa vad som felades pojken. En månad senare och efter enträgna försök att få honom frisk, drabbades han av akut sepsis (blodförgiftning) som ledde till ett hjärtstillestånd som i sin tur gjorde att han fick en bestående hjärnskada. Socialförvaltningen hade då i samråd med läkarna bestämt sig för att mamman skulle ha skadat pojken genom att föra in bakterier i hans blodbanor. Man kunde dock inte beskriva hur mamman eventuellt skulle ha kunnat utföra detta. Läkarna kunde inte ställa en klar sjukdomsdiagnos. Det enda man visste var att pojken blivit sjuk och hade oförklarliga febertoppar.

Läkarna hade tillsammans med socialen även bestämt att de skulle frånta mamman vårdnaden om det barn hon väntade oktober 1995, nio månader efter att pojken insjuknat. Den nyfödde pojken samt familjens övriga barn (pojke fyra år, flickor åtta respektive tretton år) som vistades i hemmet tvångsomhändertogs av Socialförvaltningen i Kristianstad. Dessa tre fick dock återvända till hemmet efter tio dagar på barnpsykiatrin. Dessa barn finns fortfarande kvar i hemmet.

När mamman åkte till sjukhuset inför den stundande förlossningen, stod socialsekreterare och avvaktade utan för förlossningsrummet. Den nyfödde pojken tvångsomhändertogs omedelbart. Socialsekreterarna hade gjort en egen utredning, baserad på barnpsykiatrikern i Linköping Bengt Lundins definition av syndromet "Münchhausen by proxy". Enligt utredningen skulle mamman ha skadat nyfödde pojkens bror och därigenom orsakat hans hjärnskada.

Trots att nämnda pojke tvångsomhändertagits och mamman inte tilläts vistas i hans närhet hade han fortfarande oförklarliga infektioner och återkommande febertoppar.

Några år senare, februari 2001, avled pojken och mamman krävde en rättsmedicinsk undersökning. Obducenten fann då orsaken till de återkommande infektionerna. Pojken hade en bukspottskörtel som varit infektiös. Den hade med all sannolikhet också varit orsaken till hans återkommande infektioner redan vid nio månaders ålder. Säker kan ju aldrig läkare vara, om och ifall en annan läkare sagt något annat. I Sverige tycks nämligen läkarna hålla varandra bak ryggen.

Mamman hade på inget sätt skadat något av sina barn. Mamman kan således av förståeliga skäl inte erkänna att hon skulle ha skadat sin pojke och därigenom orsakat hans bortgång. Däremot har samhället genom en falsk och uppdiktat utredning skadat de nu hemmavarande barnen och pojken som bokstavligen togs från hennes bröst.

Två läkare ger mamman sitt stöd och säger att sannolikheten för att mamman skulle vara behäftad med Münchausen by proxy är nonsens. Sveriges mest anlitade rättspsykiatriker professor Sten Levander från Malmö och överläkare vid Infektionskliniken docenten Stig Cronberg i Malmö delar samma uppfattning, nämligen att mamman inte har skadat sin son. Sveriges rättsinstanser däremot delar inte deras uppfattning utan fasthåller sitt ursprungliga påstående, att mamman inte skulle vara lämplig att vårda sin son eftersom hon oriktigt blivit beskylld av läkare att ha skadat sin andra son. Sonen skall skyddas fortfarande vid sex års ålder. Detta i kontrast till hemmavarande barnen som inte behövt något skydd!

Mamman har som tidigare nämnts inte erkänt att hon skulle ha skadat sin son. Detta i sin tur gör att hon inte kan återfå vården av den omhändertagna pojken. Men mamman kan väl inte rimligen tvingas erkänna sig skyldig till något hon inte gjort? Polisutredning om barnmisshandel är gjord efter av socialsekreterarna. Åtal väcktes dock inte eftersom bevis på att mamman skulle ha skadat sin son inte kunde styrkas. Tyvärr kan man frestas framföra, för om åtal hade väckts torde mamman haft en chans att rentvå sig. Åklagaren ansåg dock efter två års utredning att brott inte kunde styrkas.

I förekommande fall var behandlande läkare och domstolen övertygade om att diagnosställande läkare var seriös läkare. Så var dock inte fallet. Det har nu framkommit att flera liknande fall i Sverige, där föräldrar fråntagits sina barn på just Björn Lundins diagnosställande, registrerats. Lundin har en ekonomisk vinning i fallen. Om inte han stödjer de utredningar som drivs, så får han helt sonika inga fler uppdrag. Men det riktigt skrämmande i sammanhanget är att han kan göra uttalanden utan att ens träffa sina "patienter" barnen eller föräldrarna som beskylls för att skada sina egna barn.

Detta suspekta förfarande gör att läkaren inte kan ställas till svars hos Socialstyrelsen eftersom det aldrig uppstått ett patient / läkarförhållande mellan barn, föräldrar och läkare. Konsultationen sker telefonledes mellan socialförvaltning och läkare, när behandlande läkare anmält till socialförvaltningen att ett barn är sjukt och man inte vet orsaken härtill. Då antar socialsekreterarna och behandlande läkare att det är vårdnadshavaren som framkallat skadan. Socialtjänsten konsulterar då Björn Lundin i Linköping. När han sedan uttalar sig, går detta inte att angripa rättsligt i Sverige eftersom vittnesskyddet gäller vid förtal.

Det är alltså fritt fram att ljuga ihop en socialutredning och därigenom få förälder stämplad som barnmisshandlare. Då är det plötsligt och oförskyllt denne som bär skulden. Föräldern kan å sin sida inte försvara sig eftersom brottsutredning aldrig öppnas. Det är med andra ord öppet för häxprocesser eftersom våra domstolar förlitar på så kallade "experter" och socialsekreterare, som tagit råd från en läkare som inte ens har sett barnet eller dess vårdnadshavare ifråga.

Först därefter har barnens skyddsbehov värderats av domstolarna.

 

---